Firande av ett självständigt Indien

När jag, medan den vackra dalen myllrar av ånga omkring mig och meridiansolen träffar den övre ytan av mina träds ogenomträngliga lövverk, och bara några få vilsna sken smyger in i den inre helgedomen, kastar jag mig ner bland det höga gräset vid den porlande bäcken; och när jag ligger nära jorden lägger jag märke till tusen okända växter: när jag hör surret från den lilla världen bland stjälkarna och blir bekant med de otaliga obeskrivliga formerna av insekter och flugor.

då känner jag den Allsmäktiges närvaro, som formade oss till sin egen avbild, och andedräkten från den universella kärlek som bär och uppehåller oss, medan den svävar omkring oss i en evighet av salighet; och sedan, min vän, när mörkret täcker mina ögon, och himmel och jord tycks bo i min själ och absorbera dess kraft, som formen av en älskad älskarinna, då tänker jag ofta med längtan: Åh, om jag kunde beskriva dessa föreställningar, om jag på papper kunde inpränta allt det som lever så fullt och varmt inom mig, så att det kunde vara min själs spegel, liksom min själ är den oändlige Gudens spegel!

O min vän - men det är för mycket för min styrka - jag sjunker under tyngden av dessa visioners prakt! Ett underbart lugn har tagit hela min själ i besittning, som dessa ljuva vårmorgnar som jag njuter av med hela mitt hjärta. Jag är ensam och känner charmen av att finnas till på denna plats, som skapades för lycksalighet för själar som min.

Jag är så lycklig, min käre vän, så uppslukad av den utsökta känslan av en stilla tillvaro, att jag försummar mina talanger. Jag skulle vara oförmögen att teckna ett enda streck i detta ögonblick, och ändå känner jag att jag aldrig varit en större konstnär än nu.

När jag, medan den vackra dalen myllrar av ånga omkring mig och meridiansolen träffar den övre ytan av mina träds ogenomträngliga lövverk, och bara några enstaka ljussken smyger sig in i den inre helgedomen, kastar mig ner bland det höga gräset vid den porlande bäcken; och när jag ligger nära jorden lägger jag märke till tusen okända växter: när jag hör surret från den lilla världen bland stjälkarna och blir bekant med insekternas och flugornas otaliga obeskrivliga former, då känner jag närvaron av den Allsmäktige, som format oss till sin egen avbild, och andedräkten av den universella kärlek som bär och uppehåller oss.

medan den flyter omkring oss i en evighet av salighet; och sedan, min vän, när mörkret täcker mina ögon, och himmel och jord verkar bo i min själ och absorbera dess kraft, som formen av en älskad älskarinna, då tänker jag ofta med längtan, Åh, om jag kunde beskriva dessa föreställningar, kunde imponera på papper allt det som lever så fullt och varmt inom mig